The Philosophy of Andy Warhol

1. Tid är en subjektiv, personlig upplevelse.

Jag försöker tänka på vad tid är och allt jag kan tänka är... "Tid är tid som var."

Personlig uppfattning av tid. Tid är inte en fast, objektiv entitet, utan snarare en flytande, subjektiv upplevelse som formas av individuell perception och minne. Vad som känns som en lång tid för en person kan kännas som ett flyktigt ögonblick för en annan.

• Författarens upplevelse av tid är ofta fragmenterad, med ett svagt minne av det förflutna och ett fokus på nuet.
• Han noterar hur vissa människor verkar ha en exakt känsla för tid, medan andra, som han själv, upplever den mer löst.
• Känslan av tid kan förändras genom resor, rutiner och till och med sällskapet man har.

Tid som en konstruktion. Författaren ifrågasätter den konventionella förståelsen av tid och föreslår att det är en konstruktion vi påtvingar våra upplevelser. Han noterar hur de "små tider" vi inte tänker på ofta blir markörer för hela perioder av våra liv.

• Han observerar hur samma händelse kan kännas olika beroende på kontext och individens sinnestillstånd.
• Han noterar hur förväntan inför en händelse ofta kan vara mer spännande än själva händelsen.
• Han föreslår att tid inte är linjär, utan snarare en serie ögonblick som är kopplade genom våra minnen och perceptioner.

Omfamna nuet. Författarens syn på tid uppmuntrar ett fokus på nuet, snarare än att älta det förflutna eller oroa sig för framtiden. Han föreslår att vi bör försöka leva varje ögonblick fullt ut, utan att fastna i illusionen av tid.

• Han noterar hur de mest spännande attraktionerna ofta finns mellan två motsatser som aldrig möts.
• Han föreslår att vi bör försöka vara mer som spädbarn, som lever i nuet utan att oroa sig för det förflutna eller framtiden.
• Han noterar att den bästa tiden är när du inte har några problem som du inte kan köpa dig ur.

2. Lockelsen av "ingenting" som en form av frihet.

Det mest spännande är att inte göra det. Om du blir kär i någon och aldrig gör det, är det mycket mer spännande.

Omfamna tomrummet. Begreppet "ingenting" är ett återkommande tema, som representerar en form av frihet från samhällets förväntningar och känslomässiga band. Författaren finner en viss lockelse i idén att inte vara något, att inte behöva anpassa sig till någon särskild identitet eller roll.

• Han ser "ingenting" som ett sätt att fly från trycket av berömmelse och framgång.
• Han föreslår att "ingenting" är motsatsen till perfektion, och därför alltid i god smak.
• Han noterar att "ingenting" inte är besvikande, eftersom det är avsaknaden av förväntningar.

Frihet från begär. Författaren föreslår att strävan efter "ingenting" kan leda till en slags befrielse från den oändliga cykeln av begär och fäste. Genom att inte vilja ha något, tror han, kan man undvika den besvikelse och frustration som ofta följer med strävan efter mål och relationer.

• Han noterar att så snart du slutar vilja ha något, får du det.
• Han föreslår att fantasikärlek är mycket bättre än verklig kärlek.
• Han tror att de mest spännande attraktionerna finns mellan två motsatser som aldrig möts.

Kraften i avståndstagande. Författarens fascination för "ingenting" handlar inte om nihilism, utan snarare om avståndstagande. Genom att inte vara fäst vid något särskilt resultat eller identitet kan han observera världen med en känsla av nyfikenhet och förundran.

• Han föreslår att själva existensen är ingenting, och att denna insikt kan vara befriande.
• Han noterar att den enda gången han någonsin vill vara något är utanför en fest så att han kan komma in.
• Han tror att den bästa kärleken är den som inte tänks på.

3. Kärlek är ett komplext, ofta motsägelsefullt, begrepp.

Kärleksaffärer blir för invecklade, och de är inte riktigt värda det.

Motsägelsefull natur av kärlek. Författaren presenterar kärlek som ett komplext och ofta motsägelsefullt begrepp, fyllt med både glädje och smärta, begär och besvikelse. Han ifrågasätter de konventionella uppfattningarna om romantisk kärlek och föreslår att den ofta är mer besvärlig än vad den är värd.

• Han noterar att kärleksaffärer blir för invecklade, och de är inte riktigt värda det.
• Han föreslår att fantasikärlek är mycket bättre än verklig kärlek.
• Han tror att det största priset du betalar för kärlek är att du måste ha någon runt omkring dig, du kan inte vara ensam.

Kärlek som en affär. Författaren ser kärlek och sex som varor, ofta drivna av affärsintressen snarare än genuina känslor. Han föreslår att mystiken kring kärlek och sex ofta är en marknadsföringsstrategi avsedd att sälja produkter och tjänster.

• Han noterar att kärlek och sex kan gå ihop, och sex och icke-kärlek kan gå ihop, och kärlek och icke-sex kan gå ihop.
• Han tror att personlig kärlek och personlig sex är dåligt.
• Han föreslår att kärlek kan köpas och säljas.

Sökandet efter kontakt. Trots sin cynism uttrycker författaren också en längtan efter kontakt och intimitet. Han erkänner att kärlek kan vara en kraftfull kraft, även om den ofta är rörig och oförutsägbar.

• Han noterar att symtomet på kärlek är när vissa av kemikalierna inuti dig blir dåliga.
• Han föreslår att du kan vara lika trogen mot en plats eller en sak som du kan vara mot en person.
• Han tror att den bästa kärleken är den som inte tänks på.

4. Skönhet är subjektiv, men renlighet är avgörande.

Varje person har skönhet vid något tillfälle i sitt liv.

Subjektivitet av skönhet. Författaren betonar att skönhet inte är en objektiv kvalitet, utan snarare en subjektiv uppfattning som varierar från person till person. Han noterar att alla har skönhet vid något tillfälle i sina liv, även om det inte alltid erkänns av andra.

• Han noterar att skönhet kan hittas i olika grader och i olika former.
• Han föreslår att skönhet kan vara tillfällig och att den kan förändras över tid.
• Han tror att även människor med "problem" kan vara vackra.

Renlighet som grund. Medan skönhet kan vara subjektiv, insisterar författaren på att renlighet är en väsentlig komponent av sann skönhet. Han tror att välvårdade människor är de verkliga skönheterna, oavsett deras fysiska utseende eller sociala status.

• Han noterar att även den mest plain eller omoderna personen kan vara vacker om de är mycket välvårdade.
• Han föreslår att det är så viktigt att vara ren, och att det kanske till och med är grunden för skönhet.
• Han tror att skönhet i smuts blir ful.

Bortom det fysiska utseendet. Författarens koncept av skönhet sträcker sig bortom det fysiska utseendet och inkluderar kvaliteter som självförtroende, humor och en unik stil. Han föreslår att sann skönhet handlar om hur en person bär sig själv, snarare än hur de ser ut.

• Han noterar att skönhet verkligen har att göra med hur en person bär upp den.
• Han tror att om en person inte allmänt anses vara vacker, kan de fortfarande vara framgångsrika om de har några skämt i fickorna.
• Han föreslår att skönhet i fara blir mer vacker.

5. Berömmelse är ett tveeggat svärd, ofta kortvarig.

Men att vara berömd är inte så viktigt. Om jag inte vore berömd skulle jag inte ha blivit skjuten för att vara Andy Warhol.

Ambivalens mot berömmelse. Författaren uttrycker en komplex och ofta ambivalent attityd mot berömmelse, och erkänner både dess lockelse och dess faror. Han erkänner att berömmelse kan ge möjligheter och erkännande, men också att det kan vara en källa till stress och sårbarhet.

• Han noterar att att vara berömd inte är så viktigt, och att om han inte vore berömd skulle han inte ha blivit skjuten för att vara Andy Warhol.
• Han föreslår att en bra anledning att vara berömd är så att du kan läsa alla stora tidningar och känna alla i alla berättelser.
• Han tror att de som har den bästa berömmelsen är de som har sitt namn på butiker.

Kortsiktig natur av berömmelse. Författaren erkänner att berömmelse ofta är kortvarig och oförutsägbar, och att den lätt kan förloras eller glömmas. Han noterar att media kan vara nyckfull, och att den allmänna opinionen kan förändras snabbt.

• Han föreslår att rätt berättelse på rätt plats verkligen kan lyfta dig i månader eller till och med år.
• Han noterar att på 70-talet började alla överge varandra.
• Han tror att idag, om du är en skurk, fortfarande anses vara uppe i hierarkin.

Illusionen av berömmelse. Författaren föreslår att berömmelse ofta är en illusion, en konstruktion skapad av media och allmänheten. Han noterar att de som anses vara berömda ofta inte är annorlunda än någon annan, och att deras berömmelse ofta baseras på ytliga kvaliteter.

• Han noterar att "auran" är något som bara någon annan kan se, och de ser bara så mycket av den som de vill.
• Han föreslår att de som har den bästa berömmelsen är de som har sitt namn på butiker.
• Han tror att att vara berömd inte är så viktigt.

6. Arbete är livet, och affärer är den bästa konsten.

Att vara bra på affärer är den mest fascinerande typen av konst.

Arbete som en konstant. Författaren ser arbete som en integrerad del av livet, en konstant aktivitet som formar våra upplevelser och definierar våra identiteter. Han föreslår att även när vi inte aktivt arbetar, är vi fortfarande engagerade i någon form av arbete, vare sig det är fysiskt, mentalt eller känslomässigt.

• Han noterar att leva är arbete, och sex är arbete.
• Han föreslår att att födas är som att bli kidnappad, och sedan såld i slaveri.
• Han tror att människor arbetar varje minut, även när de sover.

Affärer som konst. Författaren ser affärer som en form av konst, en kreativ strävan som kräver fantasi, innovation och en skarp förståelse för mänskligt beteende. Han föreslår att att vara bra på affärer är den mest fascinerande typen av konst.

• Han noterar att affärskonst är steget som kommer efter konst.
• Han föreslår att tjäna pengar är konst och att arbeta är konst och att bra affärer är den bästa konsten.
• Han tror att affärskonst är en mycket bättre sak att skapa än konstkonst.

Återvinning och rester. Författaren har en unik inställning till arbete, där han ofta fokuserar på rester och överblivna material. Han ser potential i saker som andra har förbise, och han njuter av utmaningen att förvandla dem till något nytt och intressant.

• Han noterar att han alltid gillar att arbeta med rester, göra de överblivna sakerna.
• Han föreslår att saker som har kastats bort, som alla visste var dåliga, alltid hade en stor potential att vara roliga.
• Han tror att rester är inneboende roliga.

7. Kraften i observation och dokumentation.

Min bandspelare och jag har varit gifta i tio år nu. När jag säger "vi", menar jag min bandspelare och jag.

Dokumentation som en form av engagemang. Författaren är en skarp observatör av världen omkring sig, och han använder olika former av dokumentation, såsom bandinspelningar, fotografier och filmer, för att fånga sina upplevelser och insikter. Han ser dokumentation som ett sätt att engagera sig i världen och att förstå dess komplexitet.

• Han noterar att förvärvet av sin bandspelare verkligen avslutade det känslomässiga liv han kanske hade haft.
• Han föreslår att ett problem bara betyder en bra inspelning, och när ett problem förvandlas till en bra inspelning är det inte längre ett problem.
• Han tror att bra artister är allomfattande inspelare.

Kameran som en spegel. Författaren använder ofta kameran som en spegel, som reflekterar hans egna uppfattningar och fördomar tillbaka mot världen. Han är intresserad av hur människor presenterar sig själva för kameran, och hur deras beteende förändras när de vet att de blir observerade.

• Han noterar att människor alltid kallar honom en spegel, och om en spegel ser in i en spegel, vad finns det då att se?
• Han föreslår att när han ser i spegeln vet han bara att han inte ser sig själv som andra ser honom.
• Han tror att själva existensen är ingenting, och att denna insikt kan vara befriande.

Värdet av det vardagliga. Författaren finner värde i det vardagliga och det till synes obetydliga, och fokuserar ofta på livets små detaljer. Han föreslår att dessa detaljer kan avslöja djupare sanningar om mänsklig natur och världen omkring oss.

• Han noterar att han älskar att titta på television, och att det är som någon slags magi.
• Han föreslår att den bästa kärlekshistorien bara är två kärleksfåglar i en bur.
• Han tror att den vackraste saken i Tokyo är McDonald's.

8. Vikten av att omfamna det absurda.

Jag är förvirrad över vem nyheterna tillhör. Jag har alltid i mitt huvud att om ditt namn är i nyheterna, då borde nyheterna betala dig.

Att hitta humor i det vardagliga. Författaren har en unik förmåga att hitta humor i det vardagliga och det absurda, och använder ofta ironi och satir för att utmana konventionell visdom. Han föreslår att livet ofta är löjligt, och att vi bör omfamna dess absurditet snarare än att försöka förstå den.

• Han noterar att han alltid har trott att talkshowvärdar och andra tv-personligheter aldrig kan veta hur det känns att vara så nervös.
• Han föreslår att om han någonsin måste ge en skådespelarroll, vill han ha fel person för rollen.
• Han tror att fel personer alltid ser så rätt ut för honom.

Utmanande konventioner. Författaren utmanar ofta konventionella uppfattningar om konst, skönhet och framgång, och föreslår att de ofta är godtyckliga och meningslösa. Han uppmuntrar oss att ifrågasätta status quo och att tänka själva.

• Han noterar att han är förvirrad över vem nyheterna tillhör.
• Han föreslår att om du är en skurk anses du fortfarande vara uppe i hierarkin.
• Han tror att idén om Amerika är så underbar eftersom ju mer jämlik något är, desto mer amerikanskt är det.

Kraften i lek. Författarens inställning till livet är ofta lekfull och experimentell, och han föreslår att vi inte bör ta oss själva på för stort allvar. Han uppmuntrar oss att omfamna våra egenheter och att hitta glädje i det oväntade.

• Han noterar att han älskar att arbeta med rester, göra de överblivna sakerna.
• Han föreslår att saker som har kastats bort, som alla visste var dåliga, alltid hade en stor potential att vara roliga.
• Han tror att rester är inneboende roliga.

9. Ekonomi handlar om mer än bara pengar.

Jag förstår ingenting förutom GRÖNA SEDLAR.

Pengar som en symbol. Författaren ser pengar som mer än bara ett medel för utbyte; det är en symbol för makt, status och begär. Han är fascinerad av hur människor använder pengar för att uttrycka sina identiteter och navigera sociala relationer.

• Han noterar att han inte förstår någonting förutom gröna sedlar.
• Han föreslår att pengar är misstänksamma, eftersom människor

Senast uppdaterad: January 26, 2025